Haren i Sverige: skogsharen mot fältharen

Skogsharen (Lepus timidus) lever i alla miljöer utom de mest öppna jordbrukslandskapen; i den allra sydligaste delen av landet är bestånden glesa^[1]. I Sverige finns två former: den nordliga formen, som blir vit på vintern, och den sydliga ”mohare”, vars vinterpäls är blågrå^[1]. Arten var dittills klassad som ”livskraftig” av Artdatabanken men föreslogs 2020 för kategorin ”nära hotad” på grund av att bestånden minskar^[1].

Fältharen (Lepus europaeus) är en införd art som naturaliserades före 1800 och först etablerades i Skåne^[1]. Den lever främst i odlingslandskapet, har etablerade bestånd upp till norra Svealand, och enstaka individer rapporteras ända upp i Norrbotten^[1]. Eftersom den är införd bedöms den inte på rödlistan; den klassas inte som invasiv, men Artdatabanken har placerat den i den högsta riskklassen på grund av dess effekter på skogsharen^[1]. Om artens biologi, se vårt faktablad Fälthare.

De två arterna kan korsa sig, och hybridiseringen bedöms framför allt vara skadlig för skogsharen^[1]. Skogsharens tillbakagång i södra Skåne sammanföll med att fältharen etablerade sig omkring 1900^[1]. Skogsharen är anpassad till kalla och snörika vintrar och väntas missgynnas av ett mildare klimat, medan fältharen tvärtom kan breda ut sig norrut^[1].

För jaktåret 2022/2023 uppskattas den nationella avskjutningen till 21 958 fältharar och 11 364 skogsharar^[2]. Svenska Jägareförbundet bedömer att den nedåtgående trenden sannolikt speglar både minskade bestånd och en minskad jaktinsats, för båda arterna^[2]. Det påpekar att rapporteringen av avskjutning är frivillig för de flesta arter i Sverige; siffrorna är skattningar med ett osäkerhetsintervall^[2].

Studien från 2020 nyanserar bilden: efter en topp på 1980-talet, när rävskabben tillfälligt hade decimerat rävstammen, har avskjutningen av båda hararterna minskat, och den följer mycket nära antalet registrerade drivande hundar för harjakt^[1]. Förändrade jaktvanor förklarar alltså åtminstone delvis nedgången, och därför behöver dessa uppgifter jämföras med andra indikatorer^[1].

Jakttiderna fastställs på nationell nivå, i bilaga 1 till jaktförordningen; länsstyrelserna kan begränsa jakten på en art när snö, is eller temperatur gör det nödvändigt^[3]. Vi återger inga datum: läs den gällande författningen. Skogsharen jagas främst med drivande hund; det gäller även fältharen, och drevjakt med drevkarlar är vanlig där den är talrik^[1].

Jaktförordningen slår fast en tydlig princip: vilt får inte sättas ut, utom i de undantag som förordningen anger, och det är Naturvårdsverket som kan meddela föreskrifter eller besluta om undantag i enskilda fall^[3]. Inför varje projekt, kontakta Naturvårdsverket och berörd länsstyrelse. I svenska förhållanden väcker utsättning av fältharar dessutom frågan om hybridisering med skogsharen^[1].

Se även vår guide om utsättning av harar i naturen. GIBIS, en viltuppfödare i Chatte i det franska departementet Isère, föder upp unga harar där och erbjuder också vildfångade harar från Centraleuropa: se våra harar.